Jag börjar bli ganska förskräckt över hur samhället ser ut idag. Var och en är sig själv närmast... hur har det kunnat bli så hårt och kallt? Under 60-70 talet när jag var barn och sedan tonåring var allt så enkelt. Industrisamhället var på framfart och arbetarklassen fick det bättre och bättre. Man kunde få ett extrajobb lätt och fabrikerna blomstrade. Arbetslösheten var låg och kronan stark i förhållande till andra Nordiska länder. Vi som växte upp då hade det bra. Vi bekymrade oss inte för framtiden vi hade stor tilltro till samhället.
Idag är det inte längre så. Ungdomar växer upp med att se sina föräldrar bli av med sina jobb, de ser sina föräldrar "gå in i väggen" de ser sina gamla far och morföräldrar sitta på ett hem och inte få komma ut i solen ens för en liten stund. De gamla som fortfarande bor i sina egna hem, de får inte duscha när de vill eller ens känna doften av hemlagad mat. VART är vi på väg?! Ungdomar har inget ställe att vara på, de har inget att göra allt kostar pengar... pengar som många gånger inte finns i en familj. Vi som växte upp på 70-talet kan inte förstå hur det kunnat bli så här, vi hade det ju så bra. IT-samhället fanns knappt, vi gjorde andra saker som att vara ute och bygga kojor i skogen, åka och bada, röda-vita rosen, krig och fred i sandlådan osv. När vi blev lite äldre hängde vi i något moppegarage eller hemma hos någon och körde sanning och kånka eller lyssnade på Vinylskivor. När vi blev lite äldre var det folkparken som lockade *ler* det var tider det. Mobiltelefoner existerade inte, vi fick en tid vi skulle vara hemma och äta och en tid vi skulle komma in på kvällen. Vi hade respekt för våra föräldrar (även om vi tyckte de var gamla och mossiga). Visst hade vi bus för oss men inget allvarligt. Misshandel förkom inte på det sättet det gör i dag. Vi var också lyckligt förskonade från nätmobbning som är en växande kuslig företeelse bland dagens både ungdomar och vuxna.
Empatin verkar ha försvunnit i takt med att samhället blivit hårdare, i takt med att pengar ska styra allt. De rika blir allt rikare och de fattiga allt fattigare. Vi är på väg tillbaka mot det gamla borgarsamhället då de fattiga skulle stå med mössan i handen och bocka för smulorna.
Så här vill jag inte ha det! Det skrämmer mig att Svenska folket inte ser det, att de ens som arbetare kan tänka sig att rösta på borgarna. Dagens ungdom vet inget annat än hur det ser ut idag, de vet inte hur bra deras föräldrar hade det. Med bra menar jag kanske inte ekonomiskt utan mer psykiskt. Dagens ungdom tvingas ut i arbetslöshet, de VET hur samhället ser ut och oroar sig. Det är beklämmande att de ska behöva känna så! men det är klart de ser ju att deras föräldrar blir arbetslösa och då är det lätt att tänka, "hur ska JAG då få jobb?" ALLA lever med pressen att inte veta HUR LÄNGE man får behålla sitt jobb. Det sätter press på alla att gå till jobbet när man har feber och är sjuk, att hålla käften om man tycker något är fel osv... då bränner man ut sig tillslut och tvingas bli sjukskriven... med den oron det medför. Kommer Försäkringskassan godta läkarintyget, kommer pengarna i tid... kommer jag ha jobbet kvar OM jag kommer tillbaka.
Samtidigt ska man oroa sig för ekonomin kan man bo kvar där man bor, man oroar sig för sina barn... kommer man ha råd att köpa fina kläder till student och andra avslutningar. Man lider och försöker pussla i hop det så gott det går!
Jag har själv haft förmånen att inte bli sjuk, men arbetslös har jag varit, just nu har jag vikariat i Norge. Läste i Aftonbladet att Maud Olofsson sa att vi ska själva skapa våra jobb! Reinfeldt säger att ungdomsarbetslösheten är en skapad synvilla. Borgarna hånar oss!
Jag kan då inte fatta HUR det kan vara så jämt mellan blocken?! Fattar vi inget alls? De driver en politik som ALDRIG kommer gagna den största delen av Sveriges befolkning. Jag är inte på något sätt för bidragssystemet men Alliansen inför bidrag (dolda sådana) till de som redan har... de kallar det bara för andra namn!
Så... låt er inte luras! Fram med empatin, se din nästa så sover du gott på nätterna!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar